Världen blir
mindre och mindre och nästan ingen nation på jorden är helt självständig.
Globaliseringen breder ut sig i världen just nu och bidrar till både negativa
och positiva sidor i olika länders ekonomi och välmående. Vissa länder gynnas
samtidigt som vissa förlorar pengar.
Optimistiska
globaliseringsanhängare hävdar ofta att globaliseringen gynnar alla, men är det
verkligen så? Enligt journalisten Andreas Malm och Lars Magnusson, professor i
ekonomisk historia, finns det stora brister i globaliseringen.
Visst skapar
globaliseringen nya rikedomar och nya möjligheter för investeringar. Förutom
det skapar också globaliseringen en ökad tillväxt och ett förbättrat välstånd. Men
krig, imperialism och kolonialism är också direkta följder av globaliseringen.
Rikedomarna är inte heller till för landets ekonomi eller för hela folket, utan
går till vissa personer i särskilda grupper eller samhällsklasser. Nya
marknader växer fram samtidigt som vissa backar och inte blir lika
betydelsefulla. Dessutom blir vissa länder mer centrala på bekostnad av andra.
Så hur kan vissa
länder tjäna så mycket mer än andra? Andreas Malm tog två länder, där ena
producerade kaffe och det andra producerade bilar som exempel. Dessa två länder
handlar endast med varandra och när billandet handlar kaffe för 10 miljoner
dollar handlar kaffelandet bilar för dessa pengar. Det är alltså en
handelsbalans. Men hur blir det när kaffelandet expanderar och börjar producera
bomull, nickel och olja samtidigt som billandet specialiserar sig på mjukvara,
mobiltelefonitjänster och IT-tjänster? Utvecklingen är i rullning och priserna
på billandets nya tjänster blir allt högre och högre. Detta bidrar alltså till
att kaffelandet måste exportera mer och mer, offra mer arbetstid och slita ännu
hårdare i fabrikerna och på kaffeplantagen för att nå upp i den summa de
betalar billandet för dess tjänster och nu upp till handelsbalansen.
Som ni kanske
förstår är kaffelandet ett U-land och billandet ett I-land. Detta är ganska
lätt att se att det redan är det mäktiga länderna med en bra ekonomi som
faktiskt tjänar på denna sortens globalisering. Länderna kanske tjänar lika
mycket pengar, men det är U-landets arbetskraft och folk som får lida.
Miljön är inte
heller någonting som gynnas av globaliseringen. Jag tog kaffe som exempel i det
förra stycket. En annan sak som är billig att handla in för I-länderna är
naturresurser.
Anders Malm
menar att I-ländernas ”kroppar” d.v.s. samhällen, har en ”ytterligt komplex
ämnesomsättning, med stora anspråk på ett obrutet inflöde av resurser”. För att
dessa länder ska kunna uppnå sina mål och kunna producera, behöver denna kropp
näring, energi och resurser. Denna kropp behöver alltså bränsle och material i
form av naturresurser. Problemet är att dessa naturresurser inte är producerad
i landet, utan köps upp av U-länderna.
Precis på
samma sätt som med kaffet, är kostnaden betydligt lägre jämfört med bilarna.
Precis på samma sätt för arbetarna i U-länderna slita som djur för att
handelsbalansen ska uppnås, och förutom det för miljön betala ett högt pris. Om
ett land ser att priser på en vara sjunker, behöver man självklart producera
mer för att balansera sitt utbyte. Det är fallet med naturresurser; priset
sjunker. ”Det är ekologiskt katastrofalt: mer natur måste brytas, huggas,
skördas, i en spiral som borrar sig fram genom ekosystemen.” menar Malm.
Billigt på världsmarknaden: det som tas från naturen. Dyrt: det som spottas
tillbaka.
Jag säger
inte att globaliseringen alltid är något dåligt. Väldigt många ser faktiskt
globalisering som något bra. Det jag gör med, på vissa plan och till en viss
mån. Men precis som med alla andra saker, som jag precis redovisat, finns det
stora problem även med globaliseringen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar