Tankar och funderingar 1

I alla artiklar så finns det en röd tråd. Den tråden lyder, "det finns för lite pengar." I "tio miljarder till jobben trots tufft budgetläge" kan man läsa om hur finansminister Magdalena Andersson (S) och biträdande finansminster, Per Bolund (MP) tycker att det finns för lite pengar i statskassan. Den offentliga sektorn. Andersson har tidigare valt att uttrycka sig, "det är tomt i ladan", då ladan är stadskassan som ska finansiera bland annat den offentliga sektorn. I debattartiklen skriver Andersson och Bolund att den offentliga sektorn gick med 75 miljarder svenska kronor i förlust förra året. 75 miljarder kronor är en siffra som är svår att föreställa sig. För att sätta det i perspektiv så motsvarar det, 100 000 000 cheeseburgare på McDonalds, 3751 sprillans nya Volvo v70 eller 13 333 elever som Tumba gymnasium skulle få betalt av staten på ett år. Det är mycket pengar.

Hur var då Magdalena Andersson (S) och Per Bolunds (MP) tanke att skaffa dessa miljarder och återställa balansen i den offentliga sektorn? Göra som varje renodlad sosse hade gjort. Höja skatten. I regeringens budgetproposition som kommer här i dagarna, kommer det garanterat att finnas skatteökningar. Men det jag stör mig lite på är finansministerns ordval för att beskriva situationen. Andersson använder ordet "tufft" för att beskriva budgetläget. Tufft att hitta lösningar för att kunna satsa 10 miljarder kronor per år på skola, klimat och jobb, absolut. Jag förstår att nuvarande regering regerar med oppositionens budget. Jag förstår att det är svårt och man kan inte få igenom de saker man gärna skulle vilja lägga energi och pengar på, visst. Men så kommer inte fallet att vara kommande budget. I december förra året (2014) rådde det ett parlamentariskt krisläge i Sverige. Valutgången var inte självklar och slutsiffrorna var jämna. Men att en minoritetsregerning skulle få svårt att regera Sverige, det visste alla. Därför lade man inte krut på det. Det som kom att bli den stora snackisen i det politiska Sverige var, vad gör vi med dem vi inte vill ha? Jag pratar nu om Sverigedemokraterna som gjorde ett kanonval förra året. Tyvärr. På grund av att SD fick så mycket röster fick de även stort inflytande i den svenska politiken. De fick en så kallad "vågmästarroll", vilket går ut på att om de andra partierna i riksdagen vill få igenom sitt förslag måste de först fråga SD. Det var här det hela gick åt helvete. När S, MP och V lade fram sin budget sade SD ifrån. De gillade inte att det skulle gå mer pengar till invandring. Efter mycket om och men så lyckades oppositionens budget gå igenom. Efter detta slöts den så kallade "decemberöverenskommelsen", även kallas DÖ. Det var hit jag ville komma. Med hjälp av denna överenskommelse kan den sittande regeringen lägga fram vilken budgetproposition de vill utan risk för att den blir nedröstad. Detta för att undvika de vi såg förra vintern.

Vart vill jag komma egentligen? Jo, det jag vill ha sagt är att regeringen inte behöver vara oroliga för att SD eller något annat parti ska rösta ner deras budget. Det ser denna överenskommelse till. Så Andersson kan göra Sverige till en kommuniststat om hon så skulle vilja. För oppositionen har skrivit på att låta budgeten gå igenom. Ett tufft budgetläge beror helt enkelt på från vilken sida man väljer att se problemet.

I de andra artiklarna så kommer problemet "för lite pengar" fortfarande upp, dock inte lika tydligt. Här ligger istället krutet på den nedgång på börsen vi har sett den senaste veckan. Vilket förstås är oroväckande på många fronter. Viktigt att komma ihåg är att vad jag har förstått det som så är det Kina som startade hela denna circus. Kina hade det skakigt på börsen och staten och in och skulle fixa det. Det slutade uppenbarligen i ett väldigt ostadigt läge. Men som skribenten till analysen "Börsraset - julafton för risksugna spekulanter" skriver så är detta guldläge för riskkapitalister som vill tjäna snabba pengar. Vissa kommer det gå bra för, vissa inte. Men att ett börsras kommer precis när höstbudgeten kommer vet jag inte om det är bra eller dåligt. Men om man ska tro Torbjörn Isacson, skribenten till analysen, så kan man vara säker på marknaden. Han avslutar sin analys med meningarna "Med dagens räntenivåer är det visserligen väldigt svårt att bli rik på att spela säkert. Men man kan undvika att bli ruinerad." Jag avslutar min reflektion med tron att detta bara är toppen av ett isberg. Det kommer att bli värre. Men vi överlevde och frodades efter 2008. Vi klarar det igen.
Efter regn kommer solsken.

Mathias Persson.